Lisa och Rolf

Det är fredag och dags för vernissage på Galleri Syster!

Lisa och Rolf kom redan på måndag och det har varit en trevlig vecka utan alltför mycket krångel med iordningsställandet av utställningen; det har funnits tid för kaffe med prat och Lisa och Rolf har också kunnat låna Anjas bil och se sig om lite i Luleå, njuta av skönheten det klara, mycket kalla vädret bjuder på. Vårt lilla galleri har gjorts i ordning för att visa en film av konstnärsparet, här finns också fotografier (som visar Lisa som världens i särklass coolaste ubåtskapten) och skulpturer med anknytning till filmen. Till utställningen hör även en datorstation där man kan besöka Lisa och Rolfs utställning Beyond the Sea som de visade på Malmö Konstmuseum september – december 2010.

Nu står vår generösa, smått berömda Syster-buffé uppdukad, alla våra cafébord och – stolar är utställda, ljusen är tända och besökarna börjar anlända. Snart är här festligt, folkligt och fullsatt. Folk tittar på film och på Beyond the Sea, äter och pratar. Det är mysigt. Det kommer att bli en bra kväll och vi systrar börjar slappna av, medan Lisa och Rolf börjar samla sig för den presentation av sitt konstnärskap som de ska hålla.

Filmen som visas i galleriet heter Le sous-marin (Ubåten) och i den berättar Lisas far om sin far - Lisas franska farfar. Faderns historia om farfaderns liv illustreras av filmsekvenser av olika karaktär; drömska och stämningsmättade, roliga, pseudodokumentära. ”Det är en film om minnen” säger Lisa och i filmen är farfar ständigt närvarande men aldrig konkret uppenbarad. Det är sonens minnesbilder av honom som förmedlas, inte farfar själv i en fixerad form. I animerade avsnitt anas han under ett täcke som hävs upp och ner i takt med hans andetag, medan en kamin har tagit hans roll och pysslar runt i rummet; ser till att hålla varmt och matar sig själv med ved, bäddar sängen, vrider på rattarna i farfars amatörradiostation. I svartvita filmade sekvenser är kameran understundom farfaderns blick; från Seines yta ser man Paris fasader torna upp sig, en kvinna i en stad räcker fram hemliga dokument. Det är ett fantastiskt liv det berättas om – och man häpnar och tänker: kan allt detta verkligen vara sant? Ja, vad är sant och vad är falskt i ens minnen? Hur ska man veta det? Och hur som helst spelar det ingen roll för upplevelsen av filmen - den är lika poetisk, visuell, rolig och allvarlig oavsett hur mycket som är biografiska fakta och hur mycket som är minnets egna påhitt.

När Lisa och Rolf ska presentera sig och sina konstnärskap visar de två filmer från Beyond the Sea: Enter the Wild och A Tortoise and a Traveler/Visitors och Lisa svarar sedan på de frågor vi åskådare har.

De två filmerna visar – liksom Le sous-marin och övriga filmer som ingår i Beyond the Sea - på en mycket självständig konst, utan sidosneglingar på vad som skulle kunna tänkas vara på gång i samtidskonsten. Här finns en egensinnig bildvärld och en bångstyrig humor; en varelse som är både människa och sköldpappa, en stor spindel som röker och svabbar golv, stora troll som pimplar och drar upp människosköldpaddan ur en vak, för att sedan, till vemodig musik på såg som en av dem spelar, smälta ner och dö. Jag förstår inte alls alltid sammanhanget i det som visas, men jag fångas av poesi och märkligheter, av musiken och ljuden som ackompanjerar händelserna och som är en mycket viktig komponent för stämningen i filmerna, njuter av den drömska känslan i vissa scener, fnissar förtjust åt de knasfula, ständigt rökande trollen. För mig framstår verken delvis som en sorts absurda sagor som Rolf och Lisa berättar för oss; mångbottnade och symboliska utmanar de min slöa tillvänjning till det berättande som bygger på en logisk sekvens av skeenden. Lisa förklarar att sköldpaddsmänniskan är en resenär som bär med sig sitt hem i skalet, och att spindeln, som ur intet skapar sina nät och bygger upp dem lite här och var, kan ses som en symbol för konstnären, som ju också själv måste skapa sig en plats i tillvaron genom sin konst. Hon säger också ”trollen är ju på något sätt självförbrännande…” och vi i publiken skrattar.

När jag lite senare pratar med Lisa och Rolf om hur de kom sig att de började arbeta tillsammans, berättar de att de känt varandra i några år, när de, av ett sådant där sammanträffande som livet ibland överraskar oss med, fann att de var samtidigt i Antwerpen och sökte ateljé. De tyckte att de lika gärna kunde göra det tillsammans, och så blev de helt oväntat kära i varandra: ”plötsligt märkte vi att vi gick hand i hand” säger Lisa. Fortfarande arbetade de dock på egen hand som konstnärer, även om Rolf hjälpte Lisa i hennes filmarbete. Så småningom var han så involverad i filmerna att det inte längre gick att skilja på deras insatser och filmerna blev bådas verk. Rolf berättar att han tidigare arbetade mycket med skulpturer och med ljud. ”Jag experimenterade en hel del, till exempel med material, men visste inte riktigt vart mina experiment skulle leda, vad jag skulle göra av dem. Men nu har jag funnit ett sammanhang för dem i våra filmer – Lisa och jag kompletterar varandra väldigt bra i vårt arbete.”
Lisa och Rolf bor i ”ljusaste Småland – i övergången mot Östergötland där landskapet öppnar sig” som Lisa förklarar och de har mycket gott om plats i det gamla missionshus som de bor i. De arbetar gärna i stort format - i Beyond the Sea fanns till exempel trollen från filmen med som massiva, stöddigt stora skulpturer - och Lisa säger att hon tror att det har med deras ateljé att göra: ”Jag tror att vi arbetar i större format för att vi har så högt i tak. Det är som om vi tänker större, och arbetar större, för att vi har så mycket rymd omkring oss!”